Klinisk potential med C21 i publicerade artiklar

Anti-fibrotic potential of AT2-receptor agonists. Wang Y et al. Frontiers in Pharmacology (2017), 8: Article 564. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28912715
I denna review från Wang et al från Monash University, Australien, sammanfattas prekliniska in-vivo studier som har påvisat anti-fibrotiska effekter av AT2-receptorstimulering med C21. Review artikeln fokuserar på studier utförda i modeller med hjärt-, och njursjukdomar, men även generella mekanismer som ligger till grund för den anti-fibrotiska effekten av AT2-receptorsimulering, vilket också är relevant för IPF, den ledande indikation för C21. Sammantaget visar dessa studier att farmakologisk AT2R-stimulering med användning av C21 minskar organ fibros, vilket främst påvisats i studier på hjärt- och njursjukdom. Dessutom tenderar de antiinflammatoriska AT2R effekterna kunna bidra till fördelaktiga antifibrotiska AT2R effekter i prekliniska modeller.

Centrally mediated cardiovascular actions of the Angiotensin II type 2 receptor. Steckelings UM et al. Trends in Endocrinology & Metabolism (2017), 28: 684-693.  https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28733135
Angiotensin receptorer finns i vissa delar av hjärnan, inklusive det kardiovaskulära kontrollcentrat. Denna review har granskat nya data vilka ger en bättre förståelse av de centrala mekanismerna hos AT2-receptorn i central blodtryckskontroll. Stimulering av de centrala AT2-receptorerna resulterar i en inhibering av (sympatisk) utflöde och en sänkning av blodtrycket, troligen genom en förbättring av baroreflexfunktionen. En störning av baroreflexfunktionen anses vara en hörnsten hos patogenesen för (resistant) högt blodtryck och därför föreslår författarna att central AT2-receptor stimulering bör testas som ett terapeutiskt tillvägagångssätt vid (resistant) högt blodtryck i framtiden. 

AT2 receptor agonist C21: A silver lining for diabetic nephropathy. Pandey A & Gaikwad AB. Europ J Pharmacol, http://dx.doi.org/10.1016/j.ejphar.20127.09.036. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28943106
Diabetes nefropati är fortfarande den främsta orsaken till njursvikt (end-stage renal disease). Den rekommenderade medicinska behandlingen innebär en tät blodtryckskontroll och blodtryckssänkande medicinering inklusive ett RAS-blockerare. Denna behandling fördröjer uppkomsten av njursvikt men bättre behandlingar behövs för att ytterligare förbättra livskvaliteten och prognosen för patienter samt minska de enorma kostnaderna för samhället. C21 minskar oxidativ stress (superoxid produktion), inflammation och fibros i njurarna, och som är viktiga faktorer vid njurskador. Författarna drar slutsatsen att C21, ensam eller i kombination med en angiotensin receptor blockerare, kan vara ett ljus i mörkret för de som lider av diabetes nefropati och att kliniska studier är berättigade.

Se bifogad referenslista. 

För ytterligare information, vänligen kontakta
Ulrike Muscha Steckelings, CSO
M: +46 76 297 97 54 eller e-post: ulrike.steckelings@vicorepharma.com

Läs mer på Cision