Foto: Iris Öhrn, investment advisor life science, Business Region Göteborg
Regeringens betänkande om Granskning av utländska direktinvesteringar (SOU 2021:87) var ute på remiss i februari, för att ta fram förslag på hur ett svenskt system för detta kan utformas inom skyddsvärda områden. Syftet med regelverket är att kontrollera uppköp och strategiska förvärv av bolag med säte i Sverige vars verksamhet eller teknologi har betydelse för säkerhet eller allmän ordning.
Många av SwedenBIOs medlemsföretag är verksamma inom de områden omnämns – till exempel inom bioteknik och nanoteknik; databaser med känslig information om exempelvis personuppgifter så som människors genetiska data; artificiell intelligens; och kritisk infrastruktur för hälso- och sjukvård.
Värna om både skyddsvärda områden och seriösa investeringar
Det föreslagna granskningssystemet utgår från vilket inflytande som investeraren får till följd av investeringen och skulle innebära att en utländsk investerare som innehar minst 10% av ett svenskt bolag inom ett av de skyddsvärda områdena ska anmäla samtliga övriga investeringar.
Inom life science-branschen är det är inte ovanligt att en utländsk investerare kan förvärva mer än 10% av företagets innehav vid kapitalanskaffning, eftersom det i många finansieringshändelser rör sig om relativt små summor i företag med låga värderingar, till exempel 10-100 millioner kronor.
Sett till SwedenBIOs medlemmar är 74% företag med färre än 49 anställda, vilket speglar branschens sammansättning i Sverige över lag. Dessa bolag är beroende av omfattande investeringar för att kunna genomföra värdeskapande forskning och innovation. En genomsnittlig fas 2-studie i ett läkemedelsutvecklande bolag tarvar i häraden av 100 miljoner kronor.
För att möta kapitalanskaffningsbehovet i den svenska life science-branschen krävs både nationellt och internationellt kapital. Internationella investerare spelar här en viktig roll eftersom inhemska investerare med fokus på life science inte fullt ut kan täcka branschens behov. Samtidigt råder det skarp, global konkurrens om det internationella kapitalet.
Iris Öhrn, investment advisor inom life science på Business Region Göteborg är en av de som bidragit till att arbeta fram SwedenBIOs remissvar på betänkandet.
”Jag förstår vikten av att introducera reformer eller mekanismer för att granska investeringar med hänsyn till nationell säkerhet. Dock behöver vi ha i åtanke att utländska direktinvesteringar utgör en viktig källa för kapital för Sveriges innovativa bolag och kompletterar inhemska privata och offentliga investeringar”, säger Iris Öhrn.
SwedenBIO tror att granskningssystemet kan försämra förutsättningarna för våra life science-företag att konkurrera om internationellt kapital. Det kan även medföra oproportioneligt stora administrativa bördor för små bolag, och riskera att sinka tidskritiska processer inom ramen för bolagens kapitalanskaffning.
Bättre global positionering och stärkta innovationsstödsystem
Att stärka en långsiktigt hållbar tillgång till kapital från seriösa aktörer är en förutsättning för att Sverige ska kunna vara en ledande life science nation, vilket är regeringens ambition med den Nationella life science-strategin. Vår bedömning är dock att redan den nuvarande lagen inte tar hänsyn till verkligheten för svenska små och medelstora företag, och vi presenterar därför alternativa vägar att gå för regeringen i sin ambition att addressera utländska direktinvesteringars eventuella inverkan på säkerhet och ordning.
En sådan väg att gå för att värna om seriösa direktinvesterare i life science-företag är att regeringen aktivt verkar för att Sverige positionerar sig som life science-nation i de främsta investerarnätverken världen över. Det kan ske genom att regeringen stärker det regionala och nationella investeringsfrämjandet samt växlar upp det nordiska samarbetet kring life science.
En annan viktig del är alternativa åtgärder som är betydelsefulla för att möta den problembild som kommittédirektivet adresserar. Sverige har ett starkt innovationssystem som omgärdar de tidiga faserna av life science-bolagens utveckling. Ett antal statliga eller halvstatliga aktörer är ålagda att stötta life science-bolag i tidig fas, där behovet av kapital är stort och ofta tidskristiskt, och bolagets resurser för att kvalitativt utvärdera olika internationella finansieringsmöjligheter är begränsade.
Här vill vi peka på betydelsen av att samtliga aktörer som är satta att stötta bolagen, eller själva har gränsytor mot internationella direktinvesterare, kan utföra sina uppdrag med god insyn och förståelse kring riskerna av oseriöst kapital liksom betydelsen av att inte lägga administrativa krokben för de svenska life science-företagen. Projektbaserade insatser och tillfälliga pilotprojekt skapar fragmentisering och bristande kontinuitet; exempelvis lade Vinnova ned den nationella inkubatorplattformen efter två år, lagom till att Sveriges life science-inkubatorer riggat ett välfungerande sätt att arbeta för att dela kompetens mellan sig.
”Jag hoppas att vi kan se mer fokus på hur vi kan maximera den positiva påverkan som utländska direktinvesteringar kan ha på vår industri och våra svenska bolag,” säger Iris Öhrn.
”Utländska investeringar kan bidra till utvecklingen av den svenska life science-sektorn genom att skapa nya jobb och stötta inkluderingen av våra bolag i globala värdekedjor vilket ger dem tillgång till nya marknader och möjlighet att utveckla ny kompetens. Inom hälsosektorn kan de hjälpa till att höja kvalitén i våra hälsosystem, till exempel när det kommer till medicinsk utrustning och hälsoinfrastruktur, och därmed stötta Sveriges strävan mot de globala hållbarhetsmålen”, säger hon.
Med tanke på life science-industrins samhällskritiska betydelse bör administrativa pålagor utformade utifrån olika nationella intressen vägas mot betydelsen av att branschens bolag kan kapitaliseras och fortsätta ta nya medicinska landvinningar till marknaden.
Läs remissvaret i sin helhet här.
