Hej Lars!

Efter 18 år i SwedenBIOs styrelse lämnar Lars Adlersson nu över stafettpinnen till Lotta Ljungqvist. Vi frågar Lars om vad som händer härnäst och vad han uppskattat mest under åren som ordförande.

Vad ska du göra nu?

– Jag kommer att få lite mer tid till att fortsätta växa Adlersson Heath där vi hjälper life science-företag att kommunicera med kapitalmarknaden, men också ger strategiska råd till beslutsfattare inom helt andra samhällssektorer. Dessutom sitter jag i styrelsen för Irlab Therapeutics, ett bolag som utvecklar nya läkemedel mot Parkinsons sjukdom och är noterat på Nasdaqs huvudlista. Så dagarna kommer fortsätta att gå snabbt!

Vad har varit roligast och vad kommer du att sakna?

– Det har varit roligt att bidra till och följa SwedenBIO:s utveckling. Från början var organisationen närmast att betrakta som en liten diskussionsklubb för några få biotech-vd:ar, nu har det utvecklats till en bred och kraftfull branschorganisation med nästan 300 medlemmar. Jag är visserligen part i målet, men jag tror verkligen att SwedenBIO:s mötesplatser, kunskapsbyggande och politiska påverkansarbete har bidragit till att den svenska life science-industrin utvecklats så starkt. Jag har uppskattat att få arbeta med ett kansli som verkligen brinner för branschen. Men jag behöver inte sakna någon eftersom man vänligt nog bett mig ta en roll som senior rådgivare till föreningen i frågor som rör våra medlemmars affärsutveckling och möjligheter att finansiera sig. Dessutom tar jag plats i valberedningen.


Mycket har hänt i branschen sedan du gick in i styrelsen 2003. Hur vill du summera branschens resa de senaste 18 åren?

– Det mest påtagliga är den enorma mängden nya life science-företag. Ibland känner jag att det till och med blivit lite väl många, det krävs en viss kritisk massa i varje enskilt bolag och det gäller att hålla hög kvalitet överallt för att inte riskera att investerarnas förtroende för hela branschen skadas. Det stigande intresset för life science bland svenska småsparare har varit väldigt viktigt för bolagens finansiering, men även här kan jag bli en smula oroad, över tid måste bolagen leverera vad de lovat för att sektorn ska förbli attraktiv. Men på det hela taget – jag trodde aldrig att vi skulle kunna utveckla branschen på det här sättet och framtiden ser fortsatt ljus ut.

Om vi istället blickar framåt 18 år, dvs till 2039, vad tror du att vi kommer att se för landvinningar då genom den svenska life science-branschens försorg?

– Jag kan inte se så långt fram i tiden. Men långt innan 2039 hoppas jag att vi får se de första sjukdomsmodifierade läkemedlen mot Alzheimers och Parkinsons sjukdomar, baserade på svensk forskning. Sedan tror jag att allt vi lärt oss om immunsystemet under covid-19-pandemin kommer öppna dörrarna av helt nya behandlingar av inflammatoriska sjukdomar, men även av sepsis.

I ett parallellt universum, där du hade valt att bli trubadur istället för att ge dig in i life science branschen, vad skulle då ha gett dig tillfredsställelsen att kunna säga att alla dina mål blivit uppfyllda?

– Det skulle väl vara att jag mot alla odds lyckats lära mig att sjunga rent och blivit så framgångsrik att jag fått ett gig på SwedenBIO:s årliga exekutiva middag…

Här är SwedenBIOs nya styrelse.