Bakgrund och syfte
Bakgrunden till lagen är att nuvarande sanktionsverktyg – vitesförelägganden och sanktionsavgifter – inte bedömts vara tillräckligt effektiva mot aktörer som bedriver finansiell verksamhet utan tillstånd. Syftet med kriminaliseringen är att öka möjligheterna att upptäcka och motverka penningtvätt, finansiering av terrorism och kringgående av internationella sanktioner. Lagstiftaren valde att ge kriminaliseringen en generell räckvidd som omfattar alla typer av finansiell verksamhet – inte bara de verksamhetstyper som löper störst risk att utnyttjas för brottslighet, som vissa remissinstanser förespråkade.
Vad kriminaliseras?
Lagen kriminaliserar bedrivande av tillstånds- eller registreringspliktig finansiell verksamhet utan erforderligt tillstånd eller registrering. Brottet benämns olovlig finansiell verksamhet och kan ge böter eller fängelse i upp till två år. Vid grova fall – exempelvis om verksamheten bedrivits i stor omfattning, inneburit betydande värden eller ingått i systematisk brottslighet – är straffet fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Ringa gärningar är undantagna. Försök till grovt brott är straffbart, medan förberedelse och stämpling inte är det.
Utöver straff för ansvariga individer kan det företag som bedrivit den olovliga verksamheten åläggas företagsbot, och vinster kan förklaras förverkade.
Vem kan hållas ansvarig?
Straffansvaret är personligt och träffar fysiska personer – typiskt sett bolagets VD och övrig ledning, men även andra med ansvar för den aktuella verksamheten. Lagen kräver uppsåt eller grov oaktsamhet. Av förarbetena (prop. 2025/26:42) framgår att det i regel bör kunna ställas höga krav på att den som bedriver finansiell verksamhet känner till de regler som gäller – inklusive eventuell tillstånds- eller registreringsplikt – eller i vart fall undersöker detta innan verksamheten påbörjas. Det kommer sannolikt vara svårt att hänvisa till okunnighet om tillståndsplikten, såvida inte situationen är sådan att inte ens Finansinspektionen kan ge besked i frågan. Finansinspektionen åläggs dessutom en skyldighet att anmäla misstänkta brott till åklagare, och straffrättslig utredning ges i regel företräde framför administrativa ingripanden.
En förändrad marknad för emissionsgarantier
För life science-bolag är konsekvensen av den nya lagen framför allt att tillgången till emissionsgaranter vid företrädesemissioner potentiellt försämras. Emissionsgarantier fyller en central funktion vid kapitalanskaffning – en garant åtar sig mot ersättning att teckna de aktier som inte tecknas av befintliga aktieägare, vilket tryggar att emissionen fulltecknas och ger bolaget det kapital som behövs. Många aktörer som tidigare deltagit som garanter på marknaden har nu valt att avstå, eftersom garantigivning som bedrivs yrkesmässigt kräver tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden (LVM) – och idag har endast 13 svenska bolag sådant tillstånd.
Finansinspektionen publicerade den 19 februari 2026 en vägledning i form av frågor och svar om tillståndsplikten för garantigivning. Av vägledningen framgår att tillståndsplikten är kopplad till kravet på yrkesmässighet, och att bedömningen alltid görs med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Omständigheter som talar för att garantigivning är tillståndspliktig är bland annat att tjänsten ingår i affärsmodellen, att det finns en organisation för tillhandahållandet, att verksamheten marknadsförs eller att garantigivningen genererar intäkter – direkt eller indirekt. Det finns ingen definitiv gräns för hur många uppdrag som kan tas utan att tillståndsplikt uppkommer.
Vägledningen klargör också att tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt LVM endast får ges till svenska aktiebolag, vilket innebär att privatpersoner, enskilda firmor och kommanditbolag inte kan bedriva tillståndspliktig garantigivning.
Det finns dock situationer där undantag från tillståndsplikt kan vara tillämpliga. En befintlig aktieägare som i enstaka fall ställer ut en emissionsgaranti till förmån för det egna bolaget utan att erhålla ersättning för detta omfattas normalt inte av tillståndsplikt. Likaså behöver ett bolag som inom en koncern tillhandahåller investeringstjänster uteslutande till andra koncernbolag inte tillstånd för denna verksamhet. Dessa undantag är emellertid snävt tillämpade och bör inte tas för givna.
Vad händer härnäst?
Marknaden befinner sig i ett skede av anpassning och alternativa strukturer har börjat prövas som ett sätt att hantera den förändrade situationen. Finansinspektionen bjöd den 10 mars 2026 in representanter från emissionsmarknaden till ett rundabordssamtal om emissionsgarantier, och marknaden hoppas nu på att samtalet ska leda till ytterligare förtydliganden från Finansinspektionen om hur regelverket ska tillämpas i praktiken. Sådana förtydliganden skulle vara av stort värde för life science-bolag som är beroende av välfungerande möjligheter till kapitalanskaffning. SwedenBIO följer utvecklingen och återkommer med uppdateringar när ny vägledning publiceras.
Informationen i artikeln är sammanställd av Nils Unckel på Vinge Advokatbyrå.
