Jessica Martinsson, vd SwedenBIO, Janet Hoogstraate, CEO NorthX Biologics, Micael Györei, CEO Invest in Skåne och Sara Modig, statsråd intog SwedenBIO-huset under ledning av Magnus Lejelöf, STUNS Life Science som samtalsledare. Diskussionen präglades av samsyn, men också frustration över uteblivet politiskt genomslag, bristande struktur och svag marknadsföring.
Sverige saknas på den globala scenen
Jessica Martinsson öppnade samtalet med att dela med sig av en färsk erfarenhet av bristen på svensk synlighet.
– Jag kom precis hem i torsdags från The BIO Convention I USA där hela biotechvärlden syns – utom Sverige.
Hon underströk vikten av en starkare närvaro internationellt för att säkra investeringar, kunder och inflytande:
– Våra svenska mindre bolag måste få en bättre plattform att agera utifrån och då är den svenska närvaron på den här typen av internationella arenor jätteviktig för alla de saker som life science-strategin ger uttryck för.
Micael Györei instämde helt och efterfrågade en ihållig strategi för synlighet:
– När man väl möter olika intressenter kan man nämna sak efter sak som Sverige är ledande på men när man sen väl har avslutat samtalet och åker därifrån, Ja, då finns vi inte längre. Vi måste ta större plats på den internationella arenan.
Han passade samtidigt på att peka på det orimliga i att Sverige satsar mer på att marknadsföra mat än life science.
– Det är inte okej att regeringen satsar 10 gånger mer på livsmedel än vad man gör på life science.
Janet Hoogstraate menade att den förstklassiga life science-infrastruktur som Sverige har skulle kunnat locka hit fler aktörer om den marknadsförs bättre.
– Hubbar som Testacenter, CCM Nordic och NorthX är industriella infrastrukturer som regeringen har satsat på. Men det gäller att staten marknadsför oss i utlandet. Vi har så mycket bra kapacitet I Sverige men många vet inte om det. Om man går in på Läkemedelsverkets hemsida och tittar på hur många GMP-licenser vi har, då får man fram 215. Det är ganska mycket, men få känner till det.
Hon efterfrågade mer självförtroende och tog upp hur andra länder marknadsför sig själva mer aggressivt.
– Vi behöver vara lite mer bullish. Vi har så mycket att erbjuda i Sverige men vi är lite tysta. Vi törs inte slå oss själv för bröstet och säga att vi är bra, låt oss säga det! Om vi tittar på Health Holland och vad de gör, hur de marknadsför sitt land, sin bransch, sina företag då har vi mycket att lära oss. De satsar verkligen. Sen tror jag inte att vi ska härma. Det som är bra i Holland kanske inte funkar i Sverige, men vi ska hitta vårt eget sätt att utmärka oss som Sverige, inte som nummer två av någonting.
Jessica Martinsson tog upp vad hon ser som ett strukturellt problem som hindrar effektiv marknadsföring av svensk life science utomlands.
– En aspekt som gör att det blir svårt för Sverige som helhet att skapa den här synligheten som vi efterfrågar är ju själva grundkonstruktionen för vad Business Swedens uppdrag är, där de i väldigt stor utsträckning alltid jobbar gentemot specifika bolag. Jag tror att det är skillnaden för Health Holland som har ett större paraplyuppdrag att marknadsföra Nederländerna som nation inom sektorn.
Hon utvecklade sitt resonemang och efterfrågade ett samlande paraply:
– Vi har fyra tusen små bolag i Sverige och ett antal stora, den här splittringen skapar ju naturligtvis inte rätt förutsättningar. Någon behöver få ett nationellt uppdrag som blir ett paraply som alla kan samlas under.
Sara Modig instämde i att Sverige kan bli bättre på att marknadsföra sig.
– Vi kan ju vara lite blygsamma. Vi svenskar behöver jobba på att bli mera synliga och våga trycka på och presentera det svenska erbjudande som vi de facto har.
Kompetens och internationell rörlighet måste säkras
Jessica Martinsson lyfte att många med internationell erfarenhet nu börjar söka sig bort från USA – en möjlighet för Sverige som vi riskerar att missa.
– Som jag har förstått det så är det ganska enkelt för den som kommer men att det blir mer problem för medföljande. Vi behöver också på det sättet vara mer inkluderande och ta hit personer som på grund av de geopolitiska situationerna är beredda att röra på sig.
Micael Györei instämde och talade u regen erfarenhet kring problem för familjemedlemmar för exporter som flyttar till Sverige:
– Jag pratade med lyxbilmärket Koenigsegg som är väldigt beroende av utländsk specialistkompetens. De lyckas attrahera men de sticker oftast efter bara ett år för att medföljande kommer liksom inte riktigt in. Vi måste våga öppna upp vårt samhälle. Om vi nu säger att vi är så fantastiska och globala så måste vi också anta en mer välkomnande attityd gentemot de som faktiskt väljer att komma hit för att de behövs.
Sara Modig tog upp frågan om kompetensbrist utifrån regeringens strategi.
– I den forsknings- och innovationsproposition som regeringen lade fram i slutet av förra året, står just exellens i fokus. Vi vet att excellenta miljöer attraherar talanger, forskare som tidigt kan utvecklas tillsammans med duktiga kolleger och life science-industrin är ju extremt kunskapsintensiv.
Vi behöver gå från fluffiga formuleringar till mätbara mål
Panelen var överens om att Sveriges life science-strategi behöver konkretiseras. Jessica Martinsson påpekade att de mål som finns i life science-strategin saknar grundsiffror att mäta ifrån.
– Det står att utländska direktinvesteringar ska öka, men öka från vad då? Om man inte ens vet hur nollpunkten ser ut då kan man ju dra vad man vill ur hatten sen när man följer upp. Flera av de här målsättningarna behöver börja med att förstå hur vi ligger till och också faktiskt benchmarka mot andra länder.
Janet Hoogstraate var inne på samma linje kring behov av konkretisering.
– Man behöver verkligen konkretisera, vad vill vi uppnå? Inte bara säga mer produktion i Sverige. Man kanske till och med kan specificera vilken sorts produktion man skulle vilja öka.
Staten behöver möta upp – med struktur och mod
Utöver behovet att sätta mätbara mål var panelen överens om de underliggande infrastruktur och strukturbrister som hämmar många branscher.
– När jag pratar med de stora läkemedelsbolagen så har de gett upp på Sverige, de säger vi orkar inte med det, det tar för lång tid ,det går inte. När jag pratar med ett svenskt bolag som söker hjälp att på något sätt kunna validera och verifiera sina produkter då säger jag, åk till England, åk till Norge, men försök inte i Sverige för det funkar inte, det tar för lång tid. Hur attraktivt är det då för ett utländskt bolag att försöka komma hit?, sa Micael Györei.
Han tog även upp brister i infrastruktur som gör det oattraktivt för många bolag att satsa i Sverige.
– Vi har haft enormt många stora förfrågningar till Sverige för etableringar men då kommer problematiken att idag kan vi inte få besked på om det går att ansluta en processanläggning till elnätet. Om man ska tillverka API’er Så kan det alltså ta 10-12 år innan man får ens ett besked om anslutning. Och vanligtvis så kan man inte ens få svar på när man kommer få ett svar, Så galet är det, berättade han och tog upp en företagsetablering han jobbar med nu.
– Jag sitter precis nu faktiskt och försöker rädda en etablering i södra Sverige, inte inom läkemedelssektorn, som gäller 600 arbetstillfällen och de frågar efter 5,9 megawatt. Det är i princip omöjligt att få fram det i södra Sverige. Här i Mälardalen och SC3 där kanske man pratar om 30-40 megawatt, men pratar man om processindustrier inom life science då pratar vi kanske uppemot 200 megawatt Och ja, det finns I Norrland men då har vi en annan problematik med att vi är ett långt land, Var finns kompetensen? Var finns människorna? Hur ser infrastrukturen ut? Har ni prövat åka tåg i Norrland? Vi har sådan grundproblematik som måste tas om hand. Vi måste gå in kraftfullt för att göra de här stora infrastrukturpaketen som faktiskt möjliggör nya satsningar.
Han tog även up en annan infrastrukturutmaning som få tänker på.
– Vatten är en annan stor problematik som många idag inte känner till. Vi tror att vi har massor av vatten men är det vatten vi kan använda rätt in i en läkemedelsproduktion? Nej det är ju inte det. Vatten finns men man har inte produktionskapacitet, likadant som elen.
Janet Hoogstraate kontrade med att infrastrukturen fungerar trots allt bra på många håll i Sverige.
– Vårt huvudkontor ligger utanför Sundsvall i Matfors. Där är det väldigt bra elpriser och väldigt bra tillgång till vatten så det finns också många ställen i Sverige där det passar redan idag att ha läkemedelsproduktion.
Sara Modig lyfte fram det förenklingsarbete som regeringen driver för att minska företagens regelbörda och administrativa kostnader.
– Vi har ett förenklingsråd som har lämnat förslag. Vi har ett implementeringsråd som kanske är extra viktigt för läkemedelsindustrin som är så beroende av EU-lagstiftning, där vi vill säkra att vi har samma förutsättningar för svenska företag som våra europeiska konkurrenter.
För Micael Györei är det tydligt att Sverige har mycket att jobba med för att fortsätta vara ett attraktivt land i en kunskapsintensiv bransch som life science.
– På samma sätt som vi har de här fantastiska sakerna som vi ska vara stolta för lyfta fram, så måste vi också börja fixa grundgrejerna för annars kommer vi inte lyckas med de här stora etableringarna, det kommer inte att vara attraktivt att stoppa in massa pengar i bolag i Sverige när man ser den här typen av problematik.
Titta på Panelsamtalet här.
