Vi ser väldigt bra ut på papper, men när vi skrapar på ytan framträder brister som faktiskt behöver åtgärdas
SwedenBIOs arbetsgrupp för IP bjöd nyligen in Christina Wainikka, policyexpert för immaterialrätt hos Svenskt Näringsliv, för att berätta om sitt arbete för att stärka Sveriges position inom immateriella tillgångar.
Christina Wainikka har arbetat med IP-frågor sedan 1990-talet, bland annat med inriktning på tjänsteinnovation.
Hennes huvudbudskap under presentationen var att Sverige länge har varit bra på att klappa sig självt på axeln för sin innovationsförmåga. Men bakom siffrorna döljer sig en snäv struktur där ett fåtal aktörer, snarare än en bred innovationskultur, driver upp statistiken i exempelvis Global Innovation Index och European Innovation Scoreboard. Topprankningarna har bidragit till att dölja utmaningen med en nationell strategi för immaterialrätt – något Sverige ännu saknar, men som flera länder redan har på plats.
– När Global Innovation Index kommer brukar Sverige klappa sig på axeln: vi är bäst! Men en avgörande faktor i rankingen är antalet internationella patentansökningar, och dessa drivs ofta av ett fåtal aktörer. Samma mönster syns i European Innovation Scoreboard: Sverige rankas etta, men när man zoomar in på immateriella tillgångar ser det inte lika starkt ut, förklarade hon, och konstaterade vidare: ”Det är samma skevhet som i Global Innovation Index: en liten grupp, som Ericsson eller Volvo, drar upp statistiken kraftigt. Det bidrar till att vi håller oss högt i rankingen, trots att bredden ibland saknas.”
Wainikka lyfte också fram andra exempel på hur mätningarna inte alltid speglar verkligheten.
– Sveriges ställning inom innovation beror naturligtvis på mycket som är bra – men det väcker frågan: hur mäts det, och spelar det verkligen roll? I Global Innovation Index ingår exempelvis också antalet doktorander. Många är inte svenskar, disputerar här och flyttar sedan utomlands – vilket ger uppblåsta siffror som inte speglar verkligheten.
Problematiken återfinns även på regional nivå menar Wainikka.
– Stockholm blev nyligen rankad som Europas mest innovativa stad. Men när jag grävde djupare såg jag att det bygger på samma parametrar: patent, designansökningar och varumärken – inte bredd och verkligt samarbete. Det är lätt att klappa sig själv på ryggen, men det är inte hela bilden.
– Vi ser väldigt bra ut på papper, men när vi skrapar på ytan framträder brister som faktiskt behöver åtgärdas, konstaterade hon.
Även globalt blir det tydligt att inte bara Sverige, utan Europa som helhet, håller på att bli omsprungna.
– Vi har nyligen släppt en rapport som jämför nationella immaterialrättsstrategier – bland annat i Kina, Japan, Sydkorea, Singapore, Brasilien och Botswana. Resonemanget ”USA innoverar, Asien plagierar, Europa reglerar” stämmer inte längre. Asien innoverar starkt – medan Europa fortfarande prioriterar reglering, vilket inte främjar konkurrenskraft.
Kunskapsbristen drabbar även företag inom life science, där IP är en avgörande faktor.
Förståelse för hur man använder IP som en strategisk resurs är låg, både bland entreprenörer och investerare. Detta leder till att man inte fullt ut förmår använda alla immaterialrättsliga verktyg. Utan detta riskerar patentansökan bara bli ett papper, och ett dyrt sådant.
Vägen framåt
Wainikka har ägnat en stor del av sin tid åt att väcka intresse för immaterialrätt och föra upp frågan på den politiska agendan. Hon genomförde nyligen en förstudie hos IVA på uppdrag av Vinnova om behovet av en nationell immaterialrättsstrategi.
– Strategin behöver följas av en handlingsplan så att den inte bara hamnar i en bokhylla, sa hon, och betonade att hon börjat se positiva förändringar. I juni presenterades industristrategin med tydlig hänvisning till strategisk hantering av immaterialrättsliga tillgångar och företagshemligheter. I försvarsindustristrategin finns liknande skrivningar.
– Den 10 juni meddelade regeringen att man går vidare med den samlade inriktningen för immaterialrätt, som presenterades i februari. Det är en positiv utveckling.
Men, varnar Wainikka, generellt saknas ännu praktiskt genomförande.
– Det är mycket fluff och få konkreta åtgärder. Vårt behov är en konkret strategi med handlingsplan – inte bara ord.
