Samtalet modererades av Lina Hultqvist, Roche. I panelen deltog Fredrik Ax, Roche, Tomas Stavbom, Stockholms Handelskammare, Luisa Lundin, NorthX Biologics och Alexander Gorgijevski, Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Ett återkommande budskap under seminariet var att industrin är beredd att ta ett större ansvar för Sveriges försörjningsberedskap – men att staten behöver ta initiativet.
Alexander Gorgijevski från FOI beskrev hur dagens produktionssystem är optimerade för effektivitet, inte för kris eller krig. Just-in-time-logistik och högt kapacitetsutnyttjande lämnar liten marginal för störningar.
– Ingen kan förvänta sig att företag ska hålla reservkapacitet utan ersättning. Staten behöver definiera vilken beredskap som behövs och teckna långsiktiga avtal med industrin. Beredskap är något som måste köpas i fredstid, inte improviseras när krisen redan är här.
Luisa Lundin, NorthX Biologics, betonade att frågan handlar om betydligt mer än investeringar i ny produktion.
– Vi behöver ett kontinuerligt kapitalflöde för att hålla avancerade produktionsanläggningar, utrustning och kompetens vid liv. Den kapaciteten går inte att bygga upp när en kris redan har inträffat.
Hon pekade också på att säkerhetsfrågorna blivit allt mer komplexa, där biologiska hot, AI och fysisk produktion numera måste hanteras parallellt.
Panelen återkom flera gånger till att life science inte kan betraktas som en isolerad sektor. Produktionsanläggningar är beroende av fungerande elförsörjning, vatten, transporter och annan kritisk infrastruktur.
Tomas Stavbom från Stockholms Handelskammare menade att diskussionen om beredskap måste breddas.
– Om elen försvinner fungerar inte produktionen. Om vattnet försvinner fungerar den inte heller. Utan transporter kommer inte personalen till jobbet. Life science är en del av ett större samhällsekosystem och måste planeras därefter.
Han efterlyste också ett högre tempo i det politiska genomförandet.
– I Almedalen hör vi i stort sett samma analys överallt. Nu är det dags att gå från ord till handling. Andra länder springer betydligt snabbare än vi gör.
En annan central fråga var den nya lagstiftningen om granskning av utländska direktinvesteringar (FDI).
Alexander Gorgijevski konstaterade att den stora majoriteten av anmälningarna aldrig leder till någon fördjupad granskning och att själva prövningen därför sällan utgör ett problem. Samtidigt pågår ett arbete inom EU för att göra regelverket mer träffsäkert.
Fredrik Ax lyfte samtidigt vikten av att följa hur regelverket påverkar Sveriges attraktivitet som investeringsland.
– Om investerare uppfattar Sverige som mer komplicerat än andra länder riskerar vi att förlora både kapital och framtida innovationer.
Panelen lyfte också behovet av att offentliga aktörer i högre grad ser life science-företag som en del av Sveriges samhällsviktiga verksamhet.
Fredrik Ax pekade på exempel där företag med avgörande betydelse för läkemedelsförsörjningen haft svårt att få kommuner att inkludera dem i arbetet med lokal resiliens och beredskap.
– Vi behöver en gemensam förståelse hos myndigheter, kommuner och näringsliv för vilken roll life science spelar i totalförsvaret. Annars blir det svårt att bygga den motståndskraft som krävs.
Han betonade också att beredskapsavtal måste vara affärsmässiga.
– Om all risk läggs på företagen kommer ingen att vilja ingå avtalen. Ska vi bygga upp den förmåga Sverige behöver måste ansvar och kostnader delas mellan staten och näringslivet.
Trots att diskussionen handlade om många olika områden – investeringar, säkerhet, produktion och beredskap – landade panelen i ett gemensamt budskap: Sverige har kunskapen och analysen. Nu krävs genomförande. Som Luisa Lundin uttryckte det:
– Vi är väldigt bra på att skriva rapporter och diskutera idéer. Men nu är det dags att börja göra på riktigt.
