“Vi behöver bestämma var vi vill vara som life science-nation” 

Hur påverkar USA:s nya läkemedelsprissättning Sverige och vilken roll kan licensiering spela i utvecklingen av Life Sciences-bolag? Under en paneldiskussion hos advokatbyrån Hammarskiöld diskuterades båda frågeställningarna av branschföreträdare.  

Under Hammarskiölds The View: Life Sciences som hölls den 29 september diskuterade SwedenBIOs vd Jessica Martinsson tillsammans med Maria Ericson från Novo Nordisk och moderator Malin von Heideken från Hammarskiöld hur den amerikanska MFN-modellen – Most Favoured Nation – kan påverka läkemedelspriser, lanseringar, investeringar och i förlängningen svenska patienters tillgång till nya behandlingar.

Den amerikanska MFN-modellen syftar till att koppla priserna på vissa läkemedel i USA till vad som betalas i andra länder. Sverige finns med bland de länder vars priser kan få betydelse i dessa jämförelser. Det skapar en ny utmaning för länder där läkemedelspriserna är relativt låga. Om ett lågt svenskt pris kan påverka vilket pris ett företag får på den betydligt större amerikanska marknaden förändras också de kommersiella förutsättningarna för att lansera tidigt i Sverige.

En av de tydligaste farhågorna under samtalet var hur utvecklingen kan påverka tillgången till nya läkemedel i Sverige. Maria Ericson pekade på att Sverige redan har tappat mark när det gäller hur stor andel av Europas nya läkemedel som blir tillgängliga här. ”Av alla läkemedel som lanseras i Europa fick Sverige tillgång till 49 procent. Tittar man sex år tillbaka var det 63 eller 65 procent. Det är tydligt att den här trenden går nedåt.”

Problemet kan förstärkas om ett lågt svenskt pris får konsekvenser för prissättningen på andra och betydligt större marknader. Företagen kan då få starkare incitament att prioritera marknader med högre betalningsvilja. ”Vi kommer inte kunna räkna med att få de nya läkemedlen först till den svenska marknaden så länge det ser ut så här”, sade Maria Ericson.

För Jessica Martinsson handlar frågan därför också om vilken position Sverige vill ta internationellt. ”Vi behöver bestämma var vi vill vara. Om vi vill ha de här läkemedlen, de nya investeringarna och de nya företagen i Sverige måste vi också bestämma vilken position vi vill ha.”

Konsekvenserna stannar inte vid läkemedelspriser och lanseringar. Panelen lyfte särskilt kopplingen mellan marknadstillträde, kliniska prövningar, investeringar och Sveriges attraktionskraft som life science-nation. Om ett företag inte räknar med att lansera sin produkt i Sverige kan vi också bli mindre attraktiva som land för kliniska studier. Det påverkar i sin tur patienters möjlighet att delta i forskning och sjukvårdens erfarenhet av nya behandlingar. ”Vi gör jättemycket försök med att dra hit kliniska prövningar, men om de bolagen sedan inte har möjlighet att finnas på den svenska marknaden faller hela systemet”, sade Jessica Martinsson.

Det kan dessutom skapa en märklig situation där innovationer som utvecklats i Sverige inte blir tillgängliga för svenska patienter. ”Vi har nu flera bra svenska bolag där vi faktiskt ser att det här är en svensk uppfinning, men den finns inte tillgänglig för svenska patienter. Det är också en väldigt märklig story att dra för investerare.”

Jessica Martinsson betonade därför behovet av att se läkemedel och life science ur ett bredare samhällsekonomiskt perspektiv. ”Life science är Sveriges näst största exportbransch. Det är inte lite pengar det här handlar om ifall vi kan öka den andelen.”

En återkommande fråga var om dagens svenska system i tillräckligt hög grad tar hänsyn till det bredare värde som nya behandlingar kan skapa. Läkemedel kan exempelvis bidra till färre sjukhusinläggningar, prevention, bättre hälsa och möjligheten för människor att fortsätta arbeta. Samtidigt kan kostnaden för läkemedlet hamna i en budget medan besparingarna uppstår i en helt annan del av samhället. ”Man måste se läkemedel i en större kontext. Vad bidrar läkemedel med? Det bidrar till hälsa, tillväxt och prevention och till färre sjukhusinläggningar”, sade Maria Ericson.

MFN väcker också en mer teknisk, men viktig, fråga: Vad är egentligen det svenska priset på ett läkemedel? ”Systemet i Sverige bygger på att vi har listpriser och sedan kan man förhandla om rabatter och få ett nettopris. De här nettopriserna bygger på att priserna är hemliga”, förklarade Maria Ericson.

Om amerikanska myndigheter kräver information om nettopriser skapar det både praktiska och juridiska utmaningar. Malin von Heideken lyfte bland annat den konkurrensrättsliga dimensionen: ”Om man ska offentliggöra sina priser finns det en kartellrisk. Det måste man vara väldigt noga med att tänka på.”

Panelen var överens om att Sverige behöver förhålla sig aktivt till den nya situationen. ”Vi har nu en situation där till och med socialministern säger att vi har ett läkemedelssystem som har nått vägs ände. Nu har vi chansen att spela in till den utredning som pågår för ett nytt accessystem”, sade Jessica Martinsson.

Licensiering som strategi – så bygger biotechbolag framgångsrika partnerskap

Den andra panelen under dagen fokuserade på vilken roll licensiering kan spela i utvecklingen av Life Sciences-bolag. Martin Jönsson från AlzeCure Pharma och Niklas Mattsson från BioArctic var på plats för att dela sina erfarenheter under ledning av Aneesh Khokar från Carnegie som modererade.

Ett tydligt budskap från panelen var att business development inte bör börja först när ett bolag bestämt sig för att sälja eller utlicensiera ett projekt. Dialogen med potentiella partners behöver pågå långt tidigare. ”Man ska överväga BD hela tiden. För att lyckas med en BD-deal måste det finnas förtroende”, sade Martin Jönsson, vd för AlzeCure Pharma.

Kontakterna med potentiella partners kan dessutom hjälpa bolaget att förstå vilken typ av data marknaden faktiskt efterfrågar. Det gör business development till en del av själva utvecklingsstrategin – inte bara en aktivitet inför en framtida transaktion.

”Genom att ha dialoger med de stora potentiella tagarna och få input kan man driva sina forskningsprojekt på rätt sätt och generera relevant data”, sade Jönsson.

Även BioArctics erfarenheter visar hur långsiktiga dessa relationer kan vara. Bolagets samarbete med japanska Eisai sträcker sig tillbaka till 2005, och mycket av BioArctics utveckling har byggt på olika former av partnerskap och licensavtal. Bra vetenskap och övertygande data är grunden. Men när ett projekt väl är tillräckligt attraktivt för potentiella partners finns ytterligare en viktig faktor: konkurrens.

”Att generera bra data är grunden. Men det som hjälper för att göra en riktigt bra affär är konkurrens. Det är det som skapar leverage – och det är också det som skapar fart”, förklarade Niklas Mattsson från BioArctic.

Samtidigt går det inte att skapa en framgångsrik process enbart genom att kontakta ett stort antal läkemedelsbolag. Panelen betonade vikten av att bygga relationer på flera nivåer hos den potentiella partnern – vetenskapligt, kommersiellt och strategiskt. En särskilt viktig faktor är att hitta en intern ”champion”: någon hos partnern som förstår projektet och är beredd att driva det internt.

Ett annat centralt tema var immateriella rättigheter. Ett starkt vetenskapligt projekt räcker inte om bolaget inte samtidigt har funderat på hur tekniken ska skyddas och i framtiden licensieras. Panelen pekade på att IP-strategin behöver utvecklas med slutmålet i åtanke. Ska tekniken kunna licensieras till flera bolag inom olika indikationer? Ska en partner få exklusivitet? Eller kan en plattform delas mellan flera aktörer?

BioArctics BrainTransporter-plattform lyftes som ett exempel på den typ av strategiska överväganden som krävs. ”Man måste ha en väl genomtänkt IP-strategi. Man måste se till att ha skyddat sig från början och ha en idé om hur slutprodukten ska se ut för att kunna designa sin patentportfölj”, sa Niklas Mattsson.

AlzeCures relation med Eli Lilly gav ett konkret exempel på hur en licensaffär kan växa fram över lång tid. Kontakten utvecklades under närmare sju år innan den resulterade i en affär. Under tiden kunde AlzeCure återkommande visa att bolaget levererade på sina vetenskapliga planer och genererade data av hög kvalitet. ”Vi har haft en nära relation till Eli Lilly i nästan sju år. En riktigt, riktigt bra dialog där Lilly i princip har varit en rådgivare för AlzeCure”, sa Martin Jönsson.

Förtroendet byggdes steg för steg. ”När vi presenterade våra vetenskapliga planer och sedan träffades ett år senare kunde de se att vi faktiskt hade gjort det vi sagt. Över tid byggdes en väldigt bra relation upp.”

Extern validering av forskningen var också betydelsefull. AlzeCure kombinerade egen forskning med arbete tillsammans med akademiska partners, vilket stärkte datapaketet. När resultaten blev allt starkare ökade även intresset från andra läkemedelsbolag och skapade en verklig konkurrenssituation kring projektet.

Men högsta möjliga pris var inte det enda kriteriet när bolaget valde partner. ”Vi kände att Eli Lilly var den seriösa partnern. De hade varit där för oss och vi kände att de var långsiktiga. Vi ville göra det på ett seriöst sätt så att de känner att det här är en win-win.”

Panelen återkom flera gånger till vikten av att förstå vad en framtida partner faktiskt värderar. ”Man måste ut till kunden. Det är hos kunden det händer. Sedan måste man ha en organisation som säkerställer att det verkligen händer något hemma också.”

Och fokus behöver ligga på mer än vad som är vetenskapligt intressant: ”Man måste jobba på de saker som är relevanta för en potentiell tagare – inte bara det som är vetenskapligt intressant för forskarteamet där hemma. Fokus bör vara: vad är det någon är beredd att betala för?”, poängterade Martin Jönsson.